17/10-18
YAAAAY, halloj snygging i am back! Mohahaha, okej lite överdrivet men whatever.
*Dagarna är rätt tunga.
Ja, som ni läser här över så är mina dagar otroligt tunga nu förtiden, igår mådde jag jättedåligt och tänkte på massa minnen om vad jag har varit med om m.m och idag mår jag också rätt dåligt och denna känslan att alltid må såhär börjar ta rätt mycket på mig både på insidan och utsidan. Jag försöker varje dag hitta ljusa saker i livet för att tänka på andra bra möjligheter men det är så himla svårt och finna några mellan åt. Jag har många ljusa prickar i livet med, som kille jag håller på att dejtar, min familj och även mina vänner. Men ibland så känns det som man inte vill störa dom med ens egna problem för att man kanske känner att man är för på angående hur man själv mår eller så kanske dom tycker att man är för sjävisk? Det är något jag inte vet direkt men det är så man tänker när man mår dåligt. Jag är rädd för att berätta om hur jag mår för folk, jag är rädd för att berätta att jag inte är "okej" jag är rädd helt enklet för erkänna såna här saker jag borde erkänna för folk kanske ska förstå att man inte alltid kan vara på top, men jag vill inte att folk ska se mig som en olycklig tjej eller en tjej som mår dåligt, jag vill ju liksom alltid kunna ge energi till andra trosts att jag själv knappt har någon så ger jag gärna bort min glädje till andra. Ja hur klarar jag av och hålla mig på top? Jo, jag ljuger för mina vänner, familj och killen jag dejtar och säger att jag "mår bra" jag ljuger mest för mig själv, så jag kliver upp med en mask på ansiktet och ler och låtsas att jag är helt och hållet okej, men så ligger det inte till. Det har varit ett tufft år och alla andra år då jag inte kan hantera mitt mående ibland och det leder till självskadebeteende tyvärr eller att man försöker ta livet av sig. Jag försökte ta livet av mig för 2 år sen blir det nog nu det var på valborg och jag var ute med en kompis te mig som heter Fanny vi hade en jättebra kväll ända fram tills vi kom hem till henne då jag fick en sne grej och hon hade rätt starka mediciner, så jag tog alla hennes tabletter plus mina egna jag hade och sköjlde ner det med alkohol. Jag minns inte sådär jättemycket efter det, förutom när jag kom in till sjukhuset så har jag små blickar att dom fråga om jag visste vart jag var m.m. Jag var inte i så där jättebra när jag kom dit, jag vet att mamma och dom i efterhand fick reda på att läkarna hade sövt ner mig på grund av att jag ej kunde andas så bra på egen hand så jag låg med respirator ett tag vet ej hur länge men jag kommer ihåg att jag vakna upp med den där saken i halsen och den kväljde mig så jag ville typ spy, men efter tag tog dom bort den och jag hamna på en avdelning där dom kolla mina hjärtslag m.m och jag låg där tills ja kanske dagen efter eller om de var 2 dagar. Men när jag väl vakna till liv igen så kunde jag knappt prata, jag hade svårt svälja och ja mådde dåligt, min mobil var inte ens med mig så jag kunde inte kontakta någon då dom ej hade skickat med min mobil eller laddare och jag blev sedan ner skickad till psyk och dom ville lägga in mig på grund av alla tabletter m.m men jag sa att jag bara ville därifrån och åka hem så jag var hemma hos mamma o pappa i 3 dagar i början då jag inte våga vara själv!
Ja såhär kan det gå ibland när man mår dåligt, jag försöker att kämpa såklart för bli fri ifrån mitt självkadebeteende och mina självmordstankar men det är inte alltid så lätt man jag försöker som bara den! En vacker dag så lär jag vara fri, men på vägen dit för jag helt enklet inte tappa tron bara om att jag kan klara av detta o att aldrig sluta kämpa!
Allt för idag mina kära läsare! Ha det bäst puss o kram!